Djurskyddslagen ger de grundläggande bestämmelserna om hur djur ska hållas och skötas. Lagen gäller inte bara försöksdjur för forskningsändamål, utan för all djurhållning, som till exempel för husdjur och inom lantbruket.
Djurskyddslagen
(SFS 1988:534) slår till exempel fast att djuren ska ges tillräckligt med foder, vatten och tillräcklig tillsyn. Deras miljö ska vara god så att den främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Djur får inte överansträngas, agas eller drivas på med redskap så att de kan skadas. De får inte hållas bundna på ett sätt som är plågsamt. Transport av djur ska ske i transportmedel som skyddar mot värme, köld, skavning och dylikt. Ett sjukt eller skadat djur ska snarast ges nödvändig vård om det inte är så sjukt eller skadat att det snabbt måste avlivas. Vid slakt ska det skonas från onödigt obehag och lidande, och en särskild paragraf stadgar att djuren ska vara bedövade när blodet tappas av. För tävling med och förevisning av djur finns också särskilda bestämmelser, liksom för exempelvis försöksdjur.Ansvar att lagar och regler följs
Förutom bestämmelserna om hur djur ska hållas, skötas och vårdas finns till exempel bestämmelser om vilka som har ansvar för djurskyddstillsynen, det vill säga att lagar och regler följs. Det är kommunerna, länsstyrelserna och Jordbruksverket
som har det ansvaret.Djurskyddslagen ger alltså skydd åt djur vars ägare har försummat deras tillsyn och vård eller misshandlat dem. Om ett djur utsätts för lidande och missförhållandena inte rättas till kan myndigheterna besluta om att djuret omhändertas. Beroende på omständigheterna kan det då säljas eller avlivas.
Den som bryter mot djurskyddslagen eller lagens föreskrifter kan dömas till böter eller fängelse. Böter eller fängelse i högst två år kan också bli straffet för den som döms för djurplågeri (enligt brottsbalken 16 kap. 13 §).
Text: Nilla Johansson