Sebrafisk populärt alternativ inom biologisk forskning

Sebrafisk numera lika vanlig i labbet som i zoobutiken.

Den lilla akvariefisken sebrafisk har blivit ett vanligt försöksdjur och ersatt större och mer komplexa djur i olika forskningsprojekt. Anledningen är att de är lättare att studera och enklare och billigare att ta hand om. Forskaren Per-Erik Olsson har dessutom lyckats få sebrafisken att tappa sina ränder och bli genomskinlig. Det gör det lätt att studera de inre organen i levande fiskar.

Sebrafiskar är vanligtvis, som namnet antyder, svart- och vitrandiga. Men Per-Erik Olsson, professor vid Örebro Universitet, har lyckats få sina sebrafiskar att tappa färgen med hjälp av kemisk påverkan. Resultatet blir en genomskinlig kropp där man ser de inre organen. Nästa steg är att ge fisken en gen som gör organen självlysande när den utsätts för vissa ämnen.

Miljögifter får fiskarna att lysa

I det här fallet handlar det om könshormonerna androgen och östrogen. Många vanliga miljögifter påverkar kroppens produktion av just könshormoner. Med hjälp av de genomskinliga sebrafiskarna går det alltså att enkelt se ifall hormonsystemet påverkas när de utsätts för gifterna. Fiskarna börjar i så fall helt enkelt lysa när de hålls under en fluorescerande lampa.

Vanlig akvariefisk

I vilt tillstånd lever sebrafisken i Ganges vattensystem i Indien. Alla akvarieägare känner igen den några centimeter långa stimfisken, men numera är den förmodligen lika vanlig i labbet som i zoobutiken. Anledningen är att den visat sig vara lämplig som studieobjekt för biologer.

En liten fisk är klart billigare och lättare att sköta än ett däggdjur. Den förökar sig rikligare och mycket snabbare, och det som kanske är viktigast: deras yngel utvecklas utanför kroppen, i genomskinliga ägg. Det som tar flera veckor att hända i en mus, det sker på något dygn i en liten fisk. Och det händer direkt under mikroskopet.

Redan på 70-talet fanns forskare som specialiserade sig på att studera sebrafiskar, och idag är den lilla randiga fiskens hela arvsmassa kartlagd. Sebrafiskens gener skiljer sig naturligtvis från människans, men inte mer än att studier av sebrafiskar kan ge viktiga ledtrådar till hur vi fungerar.

Används i forskning om embryots utveckling

Genom att slå på och av enskilda gener hos ett fiskembryo kan forskarna se vad som förändras i utvecklingsprocessen, och sedan pröva om den kunskapen kan tillämpas på människor. På det här viset har man till exempel kunnat kartlägga hur ögats näthinna blir till. Sebrafisken har visat vilka gener det är som styr utvecklingen av stavar och tappar i våra ögon.

Varningslampor för gifter i miljön

Nu hoppas man att akvariefiskarna ska kunna sprida ljus också över vilka gener som styr hjärnans utveckling och hur man till exempel ska kunna förebygga Alzheimers sjukdom.
Men det går också, som Per-Erik Olsson visat, att låta fiskarna bli ett slags varningslampor för gifter i miljön som kan påverka vår hälsa. Testerna görs med mycket små fiskyngel som ännu inte är könsmogna. Det gör att det senare går att återställa dem till deras ursprungliga utseende. Efter försöken får de alltså tillbaka sina ränder.

Text: Tomas Lindblad

« Tillbaka till nyheterna

Djurförsök.info är ett samarbete mellan Vetenskapsrådet och åtta svenska universitet
Ansvarig utgivare: Mats Ulfendahl, huvudsekreterare ämnesrådet för medicin och hälsa, Vetenskapsrådet
Redaktör: Eva Barkeman, Vetenskapsrådet. Kontakt: Skicka e -post till redaktionen